Jag har under en lång tid nu fått höra att jag inte gör något annat än att träna.
Det syns på min facebook, min instagram och min blogg (som förövrigt faktiskt är en träningsblogg?).
Jag går i skolan på heltid, jag får två tillfällen att träna på gymmet under mina skolveckor och då passar jag på. På måndagar har jag 1,5-2 timmar på mig att träna innan jag åker till skolan och tisdagar är jag för det mesta ledig.
Ges tillfälle att träna någon mer dag i veckan så tar jag givetvis den chansen.
Att träna gör mig glad, gymmet är min pojkvän för tillfället och den relationen är väldigt stark. Jag förstår inte att någon som får mig att må bra, orka med och dessutom gör mig fysiskt starkare, kan få andra människor att ha så mycket åsikter om. Visst är det mycket positivt som jag får höra, vilket gör mig väldigt glad!
Jag har gått ner 18 kilo, på ett bra sätt, jag har inte stressat något eller svält mig själv, jag har hälsosamt gått ner 18 kilo. Nu när jag nått något av en målvikt, så vill jag inte fortsätta gå ner i vikt, om det kanske är det folk är oroliga för? Om det är så, så kan jag säga att jag legat på samma vikt i snart 3 veckor, jag går inte ner mer i vikt nu.
Det här är något jag älskar, och det jag gör är inte något som är skadligt för mig utan tvärtom, bara bra för mig på alla sätt och vis.
De som inte kan acceptera det behöver inte läsa min blogg eller kolla på min instagram, men det jag gör där är bara att försöka inspirera och motivera människor att även dem göra vad de älskar och vill göra (oavsett vad det är!) och det kommer jag inte sluta med. Och jag kommer inte sluta träna, för jag kan inte ta bort en del av mig själv som jag älskar.
Har velat skriva det här länge, men har varit rädd för att trampa någon på tårna eller göra någon ledsen, kommer säkert få kommentarer om det här utanför bloggen. Men just i denna stund är det skönt att få skriva av sig.
Jag väljer att göra det jag älskar, det som gör mig glad, det som får mig att må bra.
